Boring boring

Nu har morsan bestämt sig för att göra ett inlägg här. Det är under stor protest som hon får, för hon ska bara skvallra.

Nu har vi haft Lotus i lite över ett år. För mig var det en dröm sedan jag var 15 år som blev sann.
Tyvärr har inte allt vart den dans på rosa moln som jag inbillade mig när vi hämtade honom.
Först fick han ju en inflammation i tillväxtzonerna i alla fyra benen. Det blev rörelse restriktioner i över ett halvårs tid.
Sen började han ju att äta strumpor med vetrinärsbesök som följd.
I januari upptäckte vi att han är foderallergiker mot gris, nöt och kyckling. Så hans diet består nu i laxbaserat foder (obilligt sådant också).

I maj började han få någon sorts anfall där han skrek å ylade samt skällde nått otroligt samtidigt som han snurrade runt, runt å försökte hitta någonstans att gömma sig. I bland var han inte sig själv på ett dygn. Täta vetrinärsbesök å provtagningar för allt från borelia, ämnesomsättnings rubbningar, leverskador å epilepsi. Värsta mardrömmen vi någonsin hamnat i.
Efter någon månad fick vi en tid till en fantastisk rehabs vetrinär som trodde att han hittat lösningen. Det visade sig att Lotus förmodligen har haft en nerv i kläm i ryggen vilket gett honom oerhörda smärtor. En tids behandling med licenspreparat å vibrationsplatta har nu gett oss två månader utan anfall.

Trotts att det har vart jobbigt med all denna sjuka som han tyvärr har haft ångrar jag eller vi egentligen inte alls att vi skaffade honom.

Han är idag 70 kg tung å 92 cm hög. Men han är verkligen vår Gentle Gigant. Han är helt underbar mot våra barn. En riktig mysherre som varje morgon väcker oss med sina underbara sammetsläppar.
Han tokälskar alla människor han möter å han charmar nästan alla han träffar.
Dessutom är han oerhört lättlärd å lyhörd mot oss.

Å nu är jag tebax hon har fått lätta sitt hjärta å då sätter vi stopp här.