Duktig människa

Morsan å jag har börjat på människokurs (valpkurs kallar hon det) å jag måste nog säga att det bådar gott. Hon sköter sig ganska bra tycker jag nog....
Vi (jag å instruktören) har lärt henne att hon ska hiva fram godisen snabbt som tusan när jag ger ögonkontakt. Å jävlar va godis hon måste ge mig för jag släpper henne knappt med blicken. Sen har hon lärt sig att säga sitt när jag sätter mig, mycket användbart... vilket också inbringar en godis till mig.
Hon har lärt sig att gå ordentligt i kopplet, å varje gång hon går vid mitt huvud måste hon fram med en godis.
Dessutom tränar vi på att hon ska förstå när det är hopp å lek som gäller.
Måste säga att jag är lite stolt över henne.

Nu återstår det bara å se hur farsan kommer att klara det...
Han är nog lite mer åt det stöniga hållet än morsan.
Så på måndag är det hans tur, å fan vad han ska få jobba.

Magi

Morsan vet inte vad hon ska tro.... Går runt här å kliar sig i huvet mer än vanligt vill säga.
Går dessutom runt å påstår att jag är den skyldige. Hon menar att familjens strumpor av någon anledning plötsligt spårlöst försvinner.
Å det är där hon menar att jag kommer in i bilden.
Kan väl inte jag hjälp att de helt plötsligt dyker upp lite lagom slabbiga, slajmiga å hoptuggade i min säng.
Måste vara någon som jävlas med mig för att sätta dit mig hos morsan.




Sen har denna någon också börjat med att magiskt flytta mig över på fel sida av staketet när morsan å frasan vänder ryggen till.
Kan jag hjälpa att det är trolleri på hög nivå här i kvarteret....

Diagnosen

Nu är det klart Elsa har fått en diagnos.

Morsan tog med min lilla storasyrra till Malins Hundtjänst i Kristinehamn. De tog ett botcamp på två dagar. Hundmöten å gå fint i koppel hette det visst. Varken hon eller Mamma Mango kan nått av det.

Efter två dagar i Kristinehamn så har Elsa lärt morsan hur hon ska hanteras vid läskiga hundmöten å hur man gör när man går fint i koppel. Malin som har väglett båda under helgen har ställt en diagnos på Elsa. Hon är en mycket mjuk tjej som inte riktigt litar på Mamma Mango å hennes förmåga att ta han om henne när det dyker upp läskiga hundar. Därför måste Elsa ta på sig en för stor å skavande kostym av buffelskin. Men innerst inne är hon en tjej med stort Hjärta.

4 månader idag

Som ni ser så är jag numera en mycket stilig herre. ( Var jag väl förut också iåförsig men nu är jag mer elegant)
Jag växer som bara denn, å sen jag numera är nästan helt återställd så leker livet.
Så här mycket energi som jag har nu säger morsan att jag aldrig har haft.
Men det skulle hon också ha om hon som 14 veckors valp blir "dödsjuk" å måste hålla sig i stillhet.
Kan hon inte fatta att det dämts upp en hel del då.

Idag har jag hunnit gräva både i rabatten å i sandlådan. Hjälper mamma med diverse trädgårdsbestyr alltså.
Jag har hunnit anfalla Elsa å rulla ner för slänten en gång. Grannen krulliga Kungspudel Cesar har också kollat in mig på lite närmare håll.
Sen upptäckte jag att det är skitkul att jaga mammas fötter å försöka bita henne i benen å i skorna. Tränade också på att få in det perfekta hugget på hennes lår vilket i och för sig inte var uppskattat.
Som ni hör så leker livet för mig.

Hoppas fortfarande på att det ska bli nått i present från mamma å pappa.
Annars ligger det några överaskningar på lut för att straffa dem.

Snyggare & Snyggare

Hjärngympa

Eftersom jag nu mer tillbringar mina dagar i slapphetens tecken (inte frivilligt dock, för får jag tillfälle spritter det verkligen i bena) tyckte morsan att hon skulle roa mig ( och sig) på ett lite annorlunda sätt.

Elsa har en kong som jag inte har fått pröva än, men idag var det dax.
Morsan la i ett par frolic i kongen å släppte ner den på golvet till mig efter att jag fått göra en grundlig nosövergång av den i handen på henne. Herregud va jag fick jobba, fanskapet rullar ju bara iväg hela tiden. Den hamnade i hallen i ett hörn bakom ett litet prydnadsbord. Höll på att välta hela skiten, lampa, bord å prydnas pryttlar å telefonen höll på att följa med också. Såg nog hur morsan slet sitt hår och höll andan. För det hade hon såklart inte tänkt på.

Sen bar det av genom köket å så in i tvättstugan där kongen fastna under skostället. Till slut fick jag tag på den å kunde bärga den till min plats.
Troligtvis har morsan fått som hon velat för nu ligger jag här å tar igen mig efter en hård match mot kongen.

Tortyr

Morsan bestämde sig för att baka bullar. Vädret inbjuder inte till några speciella uteaktiviteter tyckte hon. Trots detta står farsan med hammarn i högsta hugg å spikar bräforing på huset i ösregn.
Å då bestämmer ho sig alltså för att baka bullar. Renar tortyren tycker jag eftersom jag nu för tiden ligger å slappar under köksbordet. För tror ni att man får nått. Nä dä ska gudarna veta att inte ens ett ynka pärlsocker kan ho tänka sig att släppa ner till mig. Å de färdiga bullarna är inte ens att tänka på att man skulle få så mycket som en smula av.
Men om man har tur kanske grabbarna släpper till nått litet. Fast å andra sidan vet jag att de har hon drillat sen innan jag kom så chansen är inte särskilt stor.

Slappar

Skulle ta det lugnt sa doktorn, legat å slappat under köksbordet med munnen öppen ifall lite mat skulle ramla ner.

Återfall

Fejkade lite Zeb Macahan-gång förra veckan och blev direkt skjutsad till Solstadens smådjursklinik igen av morsan. Där jag fick ligga och slappa i dagarna två med den trevliga personalen som gav mig kortison och narkotika (metadon). Hade långa djupa konversationer med de rosa elefanterna som flög omkring inne på avdelningen.
Benen kändes sedan bättre och jag tog adjö av kosmoskatten och elefanterna och åkte hem.